Generalstabskartan – militärens karta som låter oss hitta hem i historien

Det finns något alldeles särskilt med att känna igen en plats på en gammal karta. Sjön ligger där den ska. Kyrkan också. Men vägen tar en annan sväng, bebyggelsen är glesare och ett ortnamn får en att stanna upp. Hur såg det egentligen ut här innan vår egen tid satte sina spår?

Det är sådana frågor som gör Generalstabskartan så spännande för mig. Den låter oss se vår hembygd i ett större sammanhang: hur byarna ligger i landskapet, hur vägarna förbinder dem och hur naturen formar utrymmet däremellan.

Hos Historiehemmet säljer jag Generalstabskartan som historiska karttryck i stort format, 60 × 80 cm. Men innan vi kommer till kartan på väggen vill jag berätta om arbetet, tankarna och människornas behov bakom den.

Vad är Generalstabskartan?

Generalstabskartan är en historisk topografisk kartserie över Sverige. Topografisk betyder här att kartan beskriver landskapet: höjder, sjöar och vattendrag, men också bebyggelse, kommunikationer och översiktlig markanvändning. Den var länge det enda kartverk som gav en sådan sammanhängande bild av hela landet i en detaljerad mellanskala. [1]

Det handlar alltså om en serie kartblad över olika områden. För oss som tycker om gamla kartor är det en del av tjusningen. Ett blad kan rymma både en välbekant ort och omgivningar som man aldrig riktigt har funderat över.

Kanske känner du igen namnet på grannbyn men har aldrig tänkt på hur nära den ligger fågelvägen. Kanske blir det plötsligt tydligt varför en äldre väg följer just den sträckningen. Kartan ger något att jämföra med det landskap du känner i dag.

Varför skapades Generalstabskartan?

Bakgrunden var militär. År 1805 inrättades Fältmätningskåren för att framställa topografiska kartor. [1] I en tid då förflyttningar var starkt beroende av terrängen var kunskap om landet en viktig del av försvaret.

Tänk dig att behöva planera en marsch genom en trakt du aldrig besökt. Du behöver veta mer än åt vilket håll nästa stad ligger. Var går vägen? Vilka vattendrag måste passeras? Hur kuperat är området? Det är ett sätt att förstå varför landskapets detaljer fick så stor betydelse på kartan.

Den militära bakgrunden märks också i historien om tillgängligheten. I en statlig utredning från 1932 beskrivs den topografiska kartan som en hemlig, uteslutande militär karta fram till 1857. Därefter kom den att få en bredare roll. [2]

Jag tycker om den förskjutningen. Ett underlag som togs fram för att förstå och försvara landet kan i dag hjälpa oss att upptäcka platsen där vi bor.

Ett kartarbete som sträckte sig över generationer

Generalstabskartan blev inte till vid ett enda tillfälle. Den topografiska kartläggningen började 1810, och först 1923 var utgivningen av de först uppmätta bladen avslutad så att serien täckte landet. Det framgår av en proposition från 1937. [3]

Namnet förändrades under arbetets gång. Före beteckningen Generalstabens karta över Sverige, som enligt Lantmäteriet började användas 1874, gavs blad ut som Topografiska kårens karta över Sverige. Det sista nyframställda bladet kom 1946 och de sista revideringarna 1971. [1]

Det är en tidsrymd som är värd att stanna vid. När arbetet pågick förändrades också det Sverige som skulle avbildas. En färdig karta behövde förr eller senare ses över igen.

För den som läser kartorna i dag betyder det att årtalet och upplagan spelar roll. Två kartor över samma trakt kan berätta olika saker. Titta därför gärna efter uppgifter om när bladet upprättades och reviderades. Kartans marginal kan vara en bra början. [4]

Södra och norra Sverige hade olika kartskalor

Generalstabskartan delades i ett södra och ett norra verk. Grunddragen var följande: [3, 4]

Delar av norra Sverige gavs också ut i skala 1:100 000, bland annat längs delar av Norrlandskusten och järnvägen Bräcke–Storlien. [3]

Numreringen behöver skiljas från antalet faktiskt utgivna separata blad. Uppsala universitetsbiblioteks katalog anger exempelvis flera nummer i södra serien som inte gavs ut separat. Därför är det mer rättvisande att tala om bladnumrering än att utan förklaring summera allt till exakt 194 utgivna kartblad. [5]

Skalorna ovan gäller originalkartorna. När en historisk karta förstoras till ett nytt tryckformat ändras förhållandet mellan centimeter på papperet och avstånd i verkligheten.

Backstrecken ger Generalstabskartan dess karaktär

En av de detaljer jag tycker mest om är hur terrängen får liv genom alla små streck. De så kallade backstrecken visar sluttningarnas riktning och lutning. Tätare och kraftigare streck markerar brantare terräng. [4]

På avstånd ger de kartan ett nästan tecknat uttryck. När man går närmare framträder deras praktiska uppgift: de hjälper läsaren att förstå markens form.

Det är också en påminnelse om att lära sig kartans språk. Symbolerna ska göra informationen läsbar. En byggnadssymbol återger därför inte nödvändigtvis byggnadens verkliga storlek i kartans skala. [4]

För mig är just mötet mellan nytta och utseende en stor del av Generalstabskartans charm. Det som i dag gör den vacker att titta på hade ett konkret arbete att utföra.

Så kan du upptäcka din hembygd på en gammal karta

Mitt förslag är att börja med en plats du känner väl. Leta efter kyrkan, sjön, byn eller staden och låt sedan blicken vandra utåt.

Följ en väg. Jämför ett ortnamn. Fundera över var bebyggelsen ligger i förhållande till vattnet. Om en järnväg finns med kan du följa den mellan orterna och jämföra sträckningen med dagens karta.

För en släktforskare kan det vara ett sätt att föreställa sig omgivningarna kring en by som dyker upp i kyrkböckerna. För någon annan börjar nyfikenheten vid sommarstugan eller barndomshemmet. Man behöver inte vara kartkännare för att hitta något som betyder något.

Samtidigt bör man läsa med lite eftertanke. Detaljrikedom och kvalitet varierar mellan blad och upplagor. [1] Att ett litet hus eller ett namn saknas räcker därför inte som bevis för att platsen var obebyggd. Jag skulle använda kartan som en utgångspunkt för fler frågor och jämföra med annat historiskt material när en enskild detalj är viktig. Ibland har jag sett att byggnader som bör ha funnits på en plats saknas i generalstabskartan.

Fanns liknande kartor i andra länder?

Ja. Sverige var en del av en större europeisk utveckling där militärens behov drev fram omfattande topografiska kartverk. Även Finland och Norge hade motsvarigheter, under andra namn och med delvis andra skalor och geografisk täckning. För mig blir den svenska Generalstabskartans historia ännu intressantare när man ser den tillsammans med grannländernas kartor.

Finland: ryska topografiska kartor och Senatens kartverk

I Finland finns en nära motsvarighet i den ryska arméns topografiska kartläggning från 1870–1907. Finland var då ett ryskt storfurstendöme. Arbetet omfattade framför allt området söder om linjen Björneborg–Kexholm och täckte alltså inte hela landet. Uppmätningen gjordes i 1:21 000, medan den tryckta kartserien huvudsakligen gavs ut i 1:42 000. Båda skalorna gav utrymme för fler detaljer än den svenska Generalstabskartans vanliga utgivningsskalor. [11]

De samlingar som kallas Senatens kartverk, på finska Senaatin kartastot, består av kopior av originalbladen i 1:21 000. Finland bidrog till kartläggningens kostnader och fick två uppsättningar, som handkolorerades och förvarades hos finländska myndigheter. [11]

En detalj i Finlands Riksarkivs beskrivning av Senatens kartverk får mig verkligen att stanna upp. Efter fortsättningskriget måste kartor över avträdda områden lämnas till Sovjetunionen. Blad som sträckte sig över den nya gränsen klipptes itu längs gränslinjen, och den östra delen överlämnades. [11]

Det är svårt att tänka sig ett mer konkret exempel på hur en karta själv kan bära spår av historien. Här förändrades både landsgränsen och själva pappersarket.

Norge: rektangelkartor och gradteigskartor

I Norge är rektangelkartorna en bra jämförelse med Generalstabskartan. De trycktes i 1:100 000 från slutet av 1860-talet, omfattade omkring 170 kartblad och fanns till försäljning ända till 1979. De byggde på handritade uppmätningskartor. [12]

Norge hade också gradteigskartor, med tryckta utgåvor från omkring 1895, även de i 1:100 000. Den serien omfattade omkring 250 blad och såldes fram till 1990. [12] I Kartverkets presentation av sitt historiska arkiv går det att läsa om båda serierna och deras underlag.

Den militära bakgrunden blir särskilt intressant ur ett svenskt perspektiv. När Norges Grændsers Opmaaling bildades 1773 var ett viktigt motiv att lära känna förhållandena längs gränsen mot Sverige. Kartläggningen skulle hjälpa det dansk-norska försvaret att förstå strategiskt viktiga områden. Det berättar Kartverket i sin historik över Norges kartläggning. [13]

Jag tycker att det ger ett spännande perspektiv på våra grannländers gamla kartor. När vi i dag letar efter släktens gård eller en välbekant dalgång, läser vi ibland ett landskap som en gång kartlades med ett möjligt krig mot grannen i åtanke.

Storbritannien: Ordnance Survey

Ordnance Survey har rötter i militär kartläggning av de skotska högländerna efter upproret 1745. Organisationens officiella grundande dateras till 1791, och den första Ordnance Survey-kartan publicerades 1801 över Kent. [6, 7]

Här finns en tydlig parallell till Sverige: behovet att försvara landet bidrog till kartläggning som med tiden fick stor betydelse också för civila användare. Ordnance Survey är organisationen bakom kartorna, snarare än namnet på en enda motsvarighet till den svenska serien.

Frankrike: Carte de l’état-major

Frankrikes Carte de l’état-major är en särskilt nära jämförelse. Själva namnet syftar på generalstaben. Enligt den franska kartmyndigheten IGN fick projektet ett kungligt beslut 1827, efter kartografiska försök från 1818, och kartorna framställdes av en organisation med militärt ansvar. [8]

Precis som i Sverige behövdes en mer användbar och noggrann bild av landet. Det är fascinerande att tänka på hur liknande frågor sysselsatte kartografer på olika håll i Europa under samma århundrade.

Schweiz: Dufourkartan

Den schweiziska Dufourkartan publicerades 1845–1865 i skala 1:100 000. Den blev landets första officiella kartserie som omfattade hela Schweiz och fick sitt namn efter generalen och generalstabschefen Guillaume Henri Dufour. [9]

Kartorna graverades i koppar, och terrängåtergivningen gav ett tydligt intryck av bergens form. Swisstopo beskriver också kartverkets betydelse som en sammanhållen bild av landet. [9]

När jag jämför dessa kartverk är det just den gemensamma tanken som fångar mig: att göra landskapet begripligt på papper. De finländska sjöbygderna, de norska dalgångarna och de schweiziska bergen ställde olika krav, men behovet att förstå terrängen förenade kartograferna. I dag kan vi använda resultatet för att närma oss de platser som betyder något för oss själva.

Generalstabskartan i 60 × 80 cm hos Historiehemmet

En historisk karta får gärna vara något man återkommer till. Först ser man landskapet som helhet. Sedan upptäcker man namnen, vägarna och de små detaljerna som gör just den egna trakten intressant.

Hos Historiehemmet säljer jag Generalstabskartan i stort format, 60 × 80 cm. Formatet ger kartbilden plats på väggen och gör det lättare att gå nära och studera den.

Jag tycker att en karta över en plats man har en relation till blir en särskilt personlig del av hemmet. Det kan vara trakten där man växte upp, där familjen har sina rötter eller där man helst tillbringar sina lediga dagar. Den kan också bli en present till någon som gärna berättar om hur det såg ut förr.

Se Historiehemmets generalstabskartor och hitta din del av Sverige här.

Kanske börjar du med att leta efter ett välbekant namn. Och upptäcker en hel omgivning som du vill veta mer om.

Källor och redaktionella faktanoter

1. Lantmäteriet, Generalstabskartan, produktbeskrivning. Syfte, innehåll, organisation, namnbyte, nyframställning och revideringar: https://www.lantmateriet.se/globalassets/geodata/geodataprodukter/geografisk-information/pb-generalstabskartan.pdf

2. SOU 1932:38, Betänkande med förslag rörande arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk. Hemlig militär karta till 1857: https://lagen.nu/sou/1932%3A38

3. Kungl. Maj proposition 1937:237, särskilt tryckta sidorna 11–12. Kartläggningens start, rikstäckning, skalor och undantag i norra verket: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-237_dy30237/html/

4. Nordisk familjeboks sportlexikon, band 5, spalt 833–834, samtida beskrivning av kartans användning. Bladnumrering, lutningsstreck, symbolernas storlek och marginaluppgifter: https://runeberg.org/sportlex/5/0495.html

5. Uppsala universitetsbibliotek, Alvin, Generalstabens karta över Sverige, södra delen. Kataloganmärkning om numrering och ej separat utgivna blad: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:192627

6. Ordnance Survey, OS history: https://www.ordnancesurvey.co.uk/about/history

7. Ordnance Survey, The beginning of our paper maps: https://www.ordnancesurvey.co.uk/blog/the-beginning-of-our-paper-maps

8. IGN, 30 cartes qui racontent l’histoire de la cartographie, avsnitt Carte d’État-major: https://www.ign.fr/mag/30-cartes-qui-racontent-lhistoire-de-la-cartographie

9. Swisstopo, Dufour Map: https://www.swisstopo.admin.ch/en/dufour-map

10. Finlands Riksarkiv, Arkistojen Portti, Senaatin kartastot. Rysk militär kartläggning 1870–1907, geografisk täckning, skalor, kopiesamlingar och delning av kartblad efter fortsättningskriget: https://portti.kansallisarkisto.fi/arkistojen-portti/senaatin-kartastot

11. Kartverket, Historisk arkiv. Rektangelkartor och gradteigskartor, skalor, ungefärligt antal blad samt utgivnings- och försäljningsperioder: https://www.kartverket.no/om-kartverket/historie/historisk-arkiv

12. Kartverket, Slik kartla vi landet. Norges Grændsers Opmaaling 1773 och kartläggningens militära bakgrund längs gränsen mot Sverige: https://www.kartverket.no/om-kartverket/historie/slik-kartla-vi-landet