Generalstabskartan över Sverige

Från hemlig militärkarta till folkets karta

Historien bakom Generalstabskartan är nästan lika intressant som kartorna själva.

År 1805 inrättades den svenska Fältmätningskåren. Dess uppgift var att kartlägga landet för militära ändamål. Sverige behövde kartor där officerare kunde förstå terrängen, var vägarna gick, var det fanns skogar, sjöar, höjder, broar och bebyggelse. Och kartorna var faktiskt hemliga.

Under första halvan av 1800-talet betraktades den här typen av detaljerade topografiska kartor som militärt känsligt material. Men med tiden började det framstå som ganska opraktiskt. Kartorna skulle kunna göra stor nytta också för järnvägsbyggen, forskning, företag och andra delar av samhället. År 1857 bestämde kungen därför att kartverket skulle offentliggöras.

I en statlig utredning några årtionden senare resonerade man ungefär så här: en eventuell fiende kunde redan få ganska mycket information från andra kartor. Att hålla de bästa kartorna hemliga hindrade därför framför allt svenskarna själva från att använda dem. Jag tycker att det är en ganska underbar tanke när man i dag står och tittar på samma kartor på väggen: det som en gång var militärt hemligt material har blivit ett sätt för oss att upptäcka vår egen hembygd.

Ett enormt arbete som tog generationer

Det var inget litet projekt att kartlägga Sverige.

Den offentliga kartserien gavs först ut under namnet Topografiska kårens karta över Sverige. Från 1874 började namnet Generalstabens karta över Sverige användas. Kartläggningen fortsatte bit för bit genom landet och först 1923 var serien rikstäckande. Då hade arbetet pågått så länge att de personer som hade börjat kartlägga Sverige naturligtvis sedan länge hade ersatts av nya generationer kartografer.

Generalstabskartan delades upp i två stora verk:

Södra verket omfattade blad nummer 1–110 och gjordes i skala 1:100 000. Det betyder att en centimeter på kartan motsvarar en kilometer i verkligheten.

Norra verket omfattade blad nummer 1–84 och framställdes huvudsakligen i skala 1:200 000, där en centimeter motsvarar två kilometer.

Kartorna fortsatte dessutom att uppdateras långt efter att landet hade blivit färdigkartlagt. Det sista helt nyframställda bladet gavs ut 1946 och revideringar fortsatte ända fram till 1971.

Titta nära, där börjar det roliga

Det fina med Generalstabskartan är alla detaljer.

En liten symbol kan visa var det låg ett torp. En annan markerar en herrgård. Där finns kyrkor, prästgårdar och gästgiverier men också järnvägsstationer, färjelägen, gruvor, järnverk, masugnar, kvarnar och sågverk. Åkrar, ängar, skogar, sankmarker och höjdskillnader hjälper samtidigt till att förklara varför människor byggde och levde just där de gjorde.

Och ibland upptäcker man saker som inte längre finns. En väg som försvunnit. En järnväg som lagts ned. Ett torp vars namn nästan glömts bort. Eller ett litet samhälle som på kartan bara består av några få hus men som hundra år senare har vuxit till en hel tätort. Det är där jag själv tycker att gamla kartor blir som allra mest spännande. Man börjar med att leta efter sin egen ort, och tio minuter senare sitter man och följer en gammal järnväg genom halva landskapet.

En historisk karta över din egen hembygd

Generalstabskartan är därför mycket mer än en gammal karta. Den är ett tidsdokument från en period då Sverige förändrades snabbt. På samma kartblad kan det gamla jordbrukssamhället med torp, kvarnar och kyrkbyar möta den nya tiden med järnvägar, industrier och växande stationssamhällen. För den som har en särskild relation till en plats blir kartan också väldigt personlig. Kanske finns huset, gården eller byn där. Kanske bodde far- eller morföräldrarna i trakten. Eller kanske vill man bara se hur platsen man bor på såg ut långt innan man själv kom dit.

Bläddra bland Generalstabskartorna och leta efter din egen del av Sverige.

Det kan vara förvånansvärt svårt att sluta titta när man väl har hittat hem.