Barken Idas dramatiska resa till Australien - en fascinerande historia i sju akter.

År 1871 lämnade barken Ida Köpenhamn med kurs mot Sydney, en färd som skulle visa sig bli allt annat än en lugn seglats. Danska Handels- och Sjöfartsmuseet mottog på 1980-talet ett anonymt manuskript, fyllt med tuschteckningar och en berättelse som verkar ha skrivits av ett barn eller en mycket ung person. Det är en redogörelse som skildrar resan med en nästan känslokall saklighet – olyckor, död och stormar registreras med samma noggrannhet som vardagliga händelser. Frågan kvarstår: Vem var författaren? Och vad fick Idas besättning utstå under denna strapatsrika färd?

Här är en sammanfattning av manuskriptets innehåll, översatt till svenska.

Avfärd från Köpenhamn

Vid avfärden låg Köpenhamns hamn full av fartyg, men bland dem stack Ida ut – en vacker, nybyggd bark redo för en långresa. Ombord var det febril aktivitet. Matroser sprang fram och tillbaka, seglen förbereddes, och proviant lastades. Till sist kom även kaptenen, åtföljd av sin hustru, för ett sista farväl innan fartyget skulle segla mot fjärran land.

När Ida lättade ankar ekade salutskott genom luften, och besättningen ropade hurra. Vinden var gynnsam, och inom kort var Danmark utom synhåll. Resan hade börjat.

Stormar och faror på havet

Redan efter en vecka passerade Ida Skagen och seglade in i Nordsjön, där vädret snabbt blev hårdare. Stormvindarna kastade skeppet från sida till sida, och besättningen fick kämpa för att behålla kontrollen. Plötsligt rapporterade timmermannen att fartyget hade sprungit läck. ”Alla man till pumparna!” ropade kaptenen, och alla hjälpte till att rädda fartyget från att sjunka.

Stormen varade i tretton långa dagar. Vågorna slog över däck, och besättningen kämpade mot naturens raseri. När ovädret äntligen mojnade, satte man kurs mot Kanarieöarna för att fylla på vattenförrådet. Men även detta skulle visa sig bli en farlig manöver.

Ett kapsejsat uppdrag

Vid Kanarieöarna sänkte Ida sitt ankare, och en båt med matroser skickades iland för att hämta vatten. Men havet var förrädiskt, och när de närmade sig stranden slog en våg omkull båten. Matroserna lyckades räddas av lokalbefolkningen, men vattentunnorna och själva båten förlorades. Trots detta kunde besättningen till slut fylla på färskvatten och fortsätta resan.

Nu väntade nästa stora utmaning – den fruktade seglingen runt Godahoppsudden.

Kampen vid Godahoppsudden

När Ida närmade sig den ökända udden, reste sig havet i ett nytt raseri. Skeppet kastades fram och tillbaka, och en våg slog sönder delar av däcket. Män klamrade sig fast vid riggen medan kaptenen skrek order genom stormen.

Men Ida höll. Skadorna var allvarliga, men fartyget var fortfarande sjödugligt. Med slitna segel och en besättning som knappt fått vila fortsatte färden vidare österut, mot Singapore.

Möte med pirater

Nära Singapore lurade en ny fara – pirater. En dag närmade sig en kinesisk båt, och när den kom närmare såg besättningen att den var fylld med beväpnade män redo att äntra Ida.

Kaptenen, som förstod hotet, beordrade besättningen att beväpna sig. Med en revolver i varje hand tog han täten och sköt den första piraten som satte sin fot på däck. I tumultet föll flera pirater överbord och drunknade. När angriparna insåg att motståndet var starkt, flydde de i panik.

Lättade, men utmattade, kunde besättningen fortsätta sin färd utan fler attacker.

Dimma och grundstötning

När Ida närmade sig Australien förändrades vädret igen. En kväll sänkte sig en ogenomtränglig dimma över fartyget. Plötsligt kom en dov stöt – skeppet hade gått på grund!

Besättningen agerade snabbt, och genom skicklig manövrering lyckades de få loss Ida innan skrovet tog allvarlig skada. Men kaptenen insåg att de inte kunde fortsätta i den täta dimman. Han beordrade ankring och väntade tålmodigt på att sikten skulle förbättras.

Några dagar senare, med blå himmel och en frisk bris, seglade Ida äntligen in i Sydneys hamn. Besättningen jublade, glada över att ha överlevt de otaliga farorna på resan.

Ett mystiskt försvinnande

När Ida väl lagt till i Australien, rodde en grupp män iland för att utforska omgivningarna. Men när de återvände saknades en man. Ingen visste vad som hänt honom, men allt tydde på att han fallit offer för vilda djur.

Här slutar manuskriptet abrupt – den sista sidan saknas, och med den kanske svaren på fler frågor.

Ett anonymt vittnesmål

Berättelsen om Ida skrevs med stor detaljrikedom och innehåller teckningar som illustrerar de olika händelserna. Men författaren förblir anonym. Vem var denna unga skribent? Kaptenens son eller dotter? Eller kanske ett barn som skrivit ned berättelsen efter en vuxens återgivning?

Oavsett vem författaren var, har vi idag en unik inblick i en av de mest dramatiska sjöfartsresorna under 1800-talet – en resa där stormar, pirater och osynliga faror lurade bakom varje våg. När Ida till slut såldes till Sverige efter sin strapatsrika färd, lämnade hon efter sig en berättelse som fortfarande fascinerar och förundrar.

Målningen av det otursförföljda skeppet Ida är gjord av Andreas Gundersen Lind år 1884. Målningen är gjord efter att Ida blev såld till Sverige, och fick Söderhamn som sin hemmahamn. Du kan själv beställa målningen som poster av Historiehemmet genom att klicka här.